Köptips

Vad ska du ha båten till?
Vill du köpa en H-båt ska du ställa dig frågan: vad ska jag använda den till? Har du det minsta lilla intresse för kappsegling, oavsett nivå, rekommenderas båtar efter 79/80 eller äldre båtar som uppgraderats. Då får du en båt med mer kappseglingsutrustning, grejerna sitter rätt från början. Vill du “bara” nöjessegla väljer du naturligtvis den båt som passar plånboken, och närheten till din hemmahamn bäst! Betänk dock, har den påtänkta båten ändrats på något sätt? Är den (därefter) inmätt? Det kan göra den svårsåld den dag du vill sälja!
Prisstatistik
Mätbrev
Fråga också säljaren efter Mätbrev, eller Certifikat, det senare betyder att båten är inmätt. Mätbrevet upprättas under byggnationen, då kan t.ex. kölen och däcksmodulen vägas separat. Om båten levereras komplett kan tillverkaren slutföra mätningarna med att väga båten. Ja, du läste rätt! Alla tillverkare med några få undantag har egna mätmän, dvs anställda som emellanåt gör mätjobbet under byggnationen. Detta strider mot klassregeln, men Internationella H-båtsförbundet har ej kunnat stoppa denna verksamhet. Tillverkare som ej har egna mätmän får betala ca 1500 kronor för ett Mätbrev av en oberoende mätman!
Dessutom ska varje H-båt ha en ID-bricka (oftast i aluminium, men finns även som tygdekal) i styrbords sittbrunnsfack med några unika tal ingraverade! Dels ett FSF-nr, eller ett s.k. IYRU-nr (fr.o.m. 1978), sedan tillverkarens löpande nummer, och numret på den plug och form som använts. Det är bra om brickan finns kvar om du är intresserad av att kappsegla utomlands. Det kan gå att få fram en ersättningsbricka, men det tar tid! Skulle båten sakna alla papper kan man upprätta ett Ersättningsformulär, då mäts båten av din klubbs mätman. Skrovet mäts dock inte, utan man koncentrerar sig på inredning, rigg, mastens och förstagets placering och båtens vikt. Seglen ingår inte i mätbrevet. När ordinarie, eller Ersättningsmätbrev, är komplett ifyllda utfärdar jag ett Certifikat. Det är ägarens bevis på att båten är inmätt. Originalet av mätbrevet förvarar jag hos mig. Certifikatet kan då lätt förnyas vid förlust, eller ägarbyte!

Svagheter?

Generellt har H-båten stått sig mycket väl genom åren. Det har aldrig varit aktuellt att ändra byggspecifikationerna, eller dimensioner på stående och löpande rigg.Elvström-roder, 3-4 ägare har ringt och berättat att rodret spruckit i fram- och bakkant. Jag har själv lagat ett sådant roder. OBS! Det har inte i något fall varit risk för förlorad styrförmåga, elller tappat roder. Dock har vatten trängt in under sommaren och ökat risken för frostsprängning under vintern. Det är således viktigt att vidga springan mellan roderhalvorna, och få ut allt vatten. Ofta har indränkt glasfiber rullats runt skumplast så att när andra halvan trycks mot den första ska skumplasten fjädra emot så plasten kan härda mot båda halvorna. Att få bort all skumplast utan att ta isär halvorna är ett pillgöra, men sen kan rodret torkas och skarven runt om plastas igen. Rodret kan lossas från skrovet så torkning och arbete kan göras inomhus! Nedre gångjärnet är fastskruvat förifrån genom skäddan med en, eller två, insexbultar. Bultskallarna ligger ca 5-10mm in i skäddan, och är sedan överspacklade. Sedan bulten, eller bultarna, är väck lossas fästet för rorkulten högst upp på roderstocken. Sen ska rodret kunna sänkas rakt ner!Infästning köl – skrov, både köpare och ägare hör av sig om skarven mellan köl och skrov (dödträt). Eftersom skarven görs “stel” kommer det alltid att uppstå sprickor i skarven. Troligen mest beroende på spänningar mellan kölens järn och skrovets plast/glasfiber under den kalla delen av året. Men, båten kanske står och “skumpar” i en vagga och/eller lyfts till en kärra för transport till sjösättnig, eller så sker den där onödiga grundstötningen under nöjes- eller kappsegling. Mitt råd är helt enkelt att på hösten vidga “sprickan” till ca 5mm bredd och 5mm djup. Det görs t.ex. med en vinkelslip. Då kan ev. fukt torka ut under vintern. Torkning kan också göras m.h.a. att en acetonindränkt trasa dras i springan. Sedan kan man under våren fylla spåret med något lager epoxiprimer och sedan fast eller flexibelt spackel. Avsluta med två till tre lager epoxi. Ja, sprickan kommer nog tillbaks, men men…… Någon som har något annat förslag?Fästena/hålen i masten för vanten kan vara en riskfaktor på de båtar som är byggda runt 1976 till -82 (mycket grovt räknat!). Då övergick man från utanpåliggande plåtbleck med bult genom masten, till s.k. T-beslag. Dessa “krokar” vrids 90o mot masten, stoppas in i ett spår i masten och vrids sedan tillbaks utmed masten. I början hade man ingen förstärkning på insidan av masten, utan allt drag togs upp av aluminiumgodset. Jag har själv sett ett toppvant dra en ca 30cm lång reva i masten! Numera har de en stålplåt nitad på insidan för att ta upp lasterna. Det är inte tillåtet att låta vantet passera mastväggen och fästa det på andra (in)sidan av masten! Kickfästet i bommen var också ett problem, av två orsaker. Dels gjordes bomprofilen på minimimått runt om hela tvärsnittet, dels användes ingen avlastande plåt inuti bommen. Själv seglade jag av bommen på en läns inomskärs då en kraftig by fick den hårt kickade bommen att ge upp. Det enda som höll ihop den var likrännan i överkant. Då den nya bommen levererades (det var -86) noterade jag att den var betydligt tyngre, och hade förstärkts i kickfästet. Numera används ett runt rör på ca 60cm längd både vid kicken och storskotsfästet. Dessutom sitter ett stålbleck just vid hålet för att förhindra sönderskavning i aluminiumet.Spinnbombeslagen gjordes ett tag av gjuten aluminium, och det var inte lyckat. På VM kunde vissa båtar ha med sig 3-4 spinnbommar av denna enkla, och onödiga anledning! De tillverkas nu i en plastsort istället. Bommarna har oftare gått av på mitten då både lift och nedhal fästs i varsin bygel. Om hanfot används på båda ställena avlastas bomprofilen (nästan) helt. Erfarna kappseglare säger också att de nya kryss-läns-banorna är mycket mer skonsamma mot spinnbommarna.

Aktersta kölbulten har 2-3 ägare ringt om. Den bulten har ibland hamnat så långt akterut i kölsvinet så att brickan ej kunnat göras större än muttern! Men, lugn det finns 6 bultar till! Jag har ingen annan lösning på problemet än att lossa muttern och tillverka en mer avlång bricka/plåt.

Säckande rufftak. Två, eller tre ägare har ringt om en springa mellan mastskott och rufftak då masten tagits ner. Jag har lite svårt att se anledningen till detta. Möjligen har mastskottet tryckts ihop något, men det verkar mindre troligt. Det skulle ju antyda att plastarbetet slarvats ihop, eller att de lastupptagande träbalkarna mot taket ej fästs ordentligt. Lämpligen läggs något slags lim i springan i olastat läge, därefter sätts vanten an så springan trycks igen. Plastlaminat som får stå och “pumpa” kommer till slut att säcka ihop!

Kuriosa

Botnia har under 80-talet, som enda tillverkare, begärt att få plasta in längsgående förstärkningar under förpikskojerna. Detta ska minska de rörelser som uppkommer i förskeppet vid hård kappsegling i grov sjö. Ägarna av Botnia-båtar anser att båtarna har fått sprickor (knappt synbara i gelcoatskiktet) i förskeppet. Företrädesvis i trakten där kojbottnarna har plastats mot skrovsidan. Numera har de upphört med denna förstärkning. 1992 annonserar Botnia att även de har en ruff på minimibredd. Det ansågs göra skotvinkeln ca 10-15mm smalare på var sida! Botnia har också som enda tillverkare begärt att få sammanfoga skrov och däck på ett nytt sätt. Tidigare föreskrev reglerna att fyra lager glasfiber plastades inifrån över skarven mellan däck och skrov, runt hela relingen! Arbetsmiljökrav gjorde att de fick godkänt för en alternativ metod. Skrovet har givits en “fläns” så att skrov och däck kan plastas samman där däckets relingslist ligger an mot denna “fläns”. Det blir en ca fem cm bred fog runt hela relingen.

Klassregeln

Här kommer några axplock ur klassregeln att betänka för både nybörjare och gamla rävar!
  • Rullfock är tillåtet, men om mekanismen sitter under däck skall en vattentät genomföring monteras. Inget vatten ska kunna komma under däck vid kappsegling!
  • Hängband är tillåtna sedan 1989. Numera är utformningen och höjden på banden fritt. Dock skall banden “komma av fötterna” då besättningen byter sida i slag och gippar.
  • Handtag får monteras i sittbrunnen. Tyvärr räknas rufftak, och ruffsidor, till däcket, och på däcket får bara finnas ett grabbräcke på fördäcket!
  • De enda genomföringar som får förekomma på H-båten är akterstagets genomgång in under akterdäck och en ev. Cunningham till focken får dras ner under däck. Det senare var väl aktuellt någon gång på 70-talet möjligen. Trodde jag ja! Förra året experimenterade två danska båtar med en utvändig avlastare till fockfallet. Tanken är att, liksom för storfallet, minska den komprimerande kraften i den del av fallet som går inuti masten. Masten skall då “uppträda” mer styvt! Troligen hade de danska båtarna ett Cunningham-arrangemang på däcket, med dubbelkommando. Med den traditionella metoden med muskelbox på rufftaket har flera ägare sagt att de dragit sönder blockskivan till fockfallet, Harkens skiva ska tåla 680 kg!!
  • Trimlinor eller vantskruvar under däck är alltså inte tillåtna. Dessutom får man inte sänka ned skotskenor i däcket, eller t.ex. montera “hängvänliga skivor” på sittbrunnssargen. Det senare har framförts från kontinenten, dvs att bygga ut däcket vid sittbrunnen för större bekvämlighet vid hängning.
  • Apropå focken, tendensen verkar vara att fockarna sedan några år kräver mindre justering i skotpunkten. Janne Gustafsson t.ex. säger att de använder max två hack (ca 15mm) på sin skotskena. Han och dansken Herluf Jörgensen använder inte heller flytande skotpunkter.
  • Logg får naturligtvis monteras i båten, men får ej användas vid kappsegling. Ev. centralenhet eller annan vital del skall tas bort eller plomberas inför kappsegling.
  • Annan elektronik som visar vindriktning, vindstyrka, el. kompass eller navigatorer är också förbjudna under kappsegling (TackTic är dock tillåten). Som nöjesseglare monterar du naturligtvis de instrument du själv önskar!
  • Inmätta segel krävs för att kappsegla. Det kan/får numera segelmakaren bistå med. Tidigare fick ju en mätman inte mäta något som han hade, eller skulle ha, intresse i. T.ex. att mäta segel till sin egen båt etc..
  • Orörda mast/bomprofiler, en ägare ville fräsa ut “lättningshål” i bommen. Det befanns vara förbjudet då det “gör våld på bommens utseende enligt ritningen”.
  • Apropå handräcke, det skall vara två räcken på rufftaket. Alla hål i däck och sittbrunn skall täckas med luckor, inklusive den stående luckan till ruffnedgången!! Återigen, detta gäller naturligtvis vid kappsegling!
  • Knapar, är obligatoriskt i fören och aktern.
  • Mer inredning får monteras om så önskas, men den får inte sänka båtens totala tyngdpunkt. Tips: inredning får monteras/göras tyngre istället för att korrektionsvikter monteras på däckets undersida.